.

Vi stannade utanför ett väldigt fint hus, tydligen var vi bortbjudna till mormor's kompis. Hon hade sina barnbarn på besök som hade varit med om något hemskt nyligen.

Vi plingade på och dörren öppnades snabbt, där stod en tjej. Som säkert var i min ålder, hon gav mig en extra lång blick. Jag vet inte vad den betydde, men den verkade intressant.

-Välkommna in. Sa hon och gjorde en gest med handen.

-Tack. Svarade mamma.

Vi gick alla in och tog av oss våra skor och våra jackor.

-Åh Diana, hejsan. Sa hennes mormor Esmeralda.

-Hej Emse, det kramade om varandra.

-Så detta är mina barnbarn, Emil och Clara. Och min dotter, deras moster Emelie.

Alla hälsade på alla och tillsist kom jag fram till Clara.

-Hej, Clara heter jag då. Sa hon lite blygt.

-Hej, jag heter då Justin. Svarade jag henne.

Hennes brorsa hade sprungit upp till sitt rum efter bara några minuter, så nu var det bara Clara och jag kvar i hallen.

-Jag kan visa dig runt om du vill. Sa Clara.

-Visst, jag har faktiskt aldrig varit här förut. Sa jag.

Vi gick först till köket där maten var på gång, vi fortsatte till en biosalong, sedan två gästrum. Efter det kom vi fram till vardagsrummet. Vid brasan var det fem stycken ramar, varav två låg ner.

Clara måste ha märkt att jag kollat på ramarna.

-Jag förstår att du kollar på ramarna som ligger ner, jag kan lika gärna berätta. Det är mina föräldrar till idioter faktiskt. På det i mitten är det jag och min storebror och på de andra är det min moster och hennes kille. Sa Clara lugnt.

Jag blev chockad när hon sa ''mina föräldrar till idioter'' men jag lät det vara så länge.

-Jaha okej. Är det din storebror, han beter sig mer som din lillebror. Sa jag lite skämtsamt.

-Jadu, han är som han är. Just nu mår han skit, han är 20. Kanske lite barnslig, men samtidigt så har han diabetes och det är något som har förändrat honom så sjukt mycket.

-Diabetes vad är det?

-En sjukdom vem som helst kan drabbas av, kroppen slutar producera insulin, det man behöver för att leva. Så han tar sprutor och mäter sitt blodsocker flera gånger om dagen. Det hände för 3 år sedan, så han borde vara van. En del blandar ihop Diabetes typ 1 och typ 2. Han har typ 1, typ 2 får man om man äter för mycket socker, så Diabetes typ 1 har inget med att man ätit för mycket socker, är för tjock osv.

-Haha, du är värsta proffset på det.

-Haha, jag har varit hans största stöd. Jag vet allt om honom, allt om hans sjukdom.

Jag hade precis berättat för Justin om Emil's sjukdom. Emil är ett geni på att dölja allt han inte vill veta av. Det vill säga sin diabetes. Precis då ropade mormor att det var mat. Så Justin och jag gick till köket, där stod middag uppdukad, kycklig och potatis, min favoriträtt. Jag satte mig emellan Pattie, Justin's mamma och Emil. Justin satte sig mittemot mig.

-Varsågoda! Sa mormor.

När alla hade börjat äta kollade jag mot Emil, han satt och snackade med Bruce.

-Så vilken skola blir det? Sa Pattie.

-Jag vet faktiskt inte, har du något att rekomendera? Sa jag.

-Centralea School. Jag gick där som barn och den finns fortfarande kvar.

-Tack, får väl besöka den. Bor du här i Stratford.

-Nja, jag är mycket med på Justin's turne, så då blir det att åka överallt. Jag hörde att du flyttat ifrån Markham hit?

-Det stämmer det.

-Vad snackar ni om? Frågar Justin.

-Allt möjligt gubben. Sa Pattie.

Han log åt henne och lät sedan blicken glida åt mitt håll. Hans ögon kollade nu in i mina. Vi satt så ett långt tag, Pattie började snacka med Emelie och alla andra var fullt uppe i egna konversioner.

-Tack för maten, sa Emil och reste sig upp. Jag drog i hans arm och viskade ''Glöm inte, snart ska vi till sjukhuset grabben''. Han himlade med ögonen och jag skakade bara på huvudet.

Jag kollade åt Justin's håll han mimade ''ska vi gå''. Jag nickade och vi reste oss upp och tackade för maten.

-Vi kan se en film om du vill. Sa jag.

-Yes, det går bra. Har ni några bra då? Svarade Justin.

-Haha, om vi har. Mormor samlar på allt, så hon har allt, tro mig. Jag ska bara fråga Emil om han vill joina, okej för dig?

-Självklart, jag kan hänga med upp?

Jag nickade, vi sprang upp för trappan och jag gick in i Emil's rum.

-Vill du se en film? Frågade jag försiktigt

-Visst, kommer om fem min. Sa han och log mot mig

-Bra.

Jag och Justin gick ner till källaren och in i biorummet, två väggar var fulla av filmer och Justin nickade inponerat.

-Vad var det jag sa? Frågade jag och blinkade.

-Wow, häftigt. Svarade Justin.

Han gick fram och pekade på en av dom.

-The Grudge, blir den bra? Sa han.

-Skräckfilm? Sa jag.

-Ja, haha. Du eller Emil är inte rädda va?

-Emil, nej. Jag, lite.

Han skrattade bara och då kom Emil ner.

-The Grudge? Sa Justin.

-Toppen, svarade han och log.

Filmen var slut nu och vi satt nerbäddade i massa kuddar, filtar och popcorn. Klockan visade 23:48, Justin och de andra skulle hem nu. Vi följde med honom upp och Justin började snabbt ta på sig jackan och skorna, iochmed att alla de andra var klara.

Jag gav alla en kram, Justin fick en extra lång kram.

-Hejdå Justin. Vi ses. Viskade jag.

-Hejdå Clara, ja det gör vi. Sa han tillbaka.

Dörren stängdes och jag log för mig själv, killen är söt.